"Den moderna människan är i alltför dåligt sällskap när hon är ensam", skrev Jan Fridegård 1965. Det är en intressant iakttagelse som nog stämmer i många fall även idag. Dock inte på mig. :) Jag har förresten ändrat mig vad gäller smileys, efter att jag läst att det var en amerikansk universitetsprofessor som kom på idén. Det var ett bra sätt att markera i e-post att en kommentar var skämtsam, och i det avseendet gillar jag idén. Dock kan jag tycka att den har dragits lite för långt.
Fridegård skriver också att "ju mer bekvämligheter och uppfinningar desto större brådska och oro. Livstakten har ökat till idioti och de som stannar och undrar vart de är på väg, är alltför få." Detta skrevs alltså 1965, och man undrar hur det är ställt idag.
Har jobbat mycket med min diktning idag, men livets petitesser kommer hela tiden emellan i form av tvätt, datorproblem, Kronofogden (de är inte ute efter mig, tvärtom, och för det fick jag plats 33 i telefonkön), mat som skall lagas samt disk som ilsket stirrar på mig. Trots att jag steg upp tidigt känns det som om jag inte fått alls så mycket gjort som jag bort, vilket i sin tur är stressande. Som jag önskar att jag för en obestämd framtid bara kunde luta mig tillbaka och ta det lugnt och läsa allt det som intresserar mig, och ägna mig åt skrivandet.
Ett boktips mitt i allt: Owe Wikströms Långsamhetens lov, som är en lugnande text (under första halvan, innan det blir för mycket snack om kristendom).
Och på tal om tid: jag skulle vilja tacka Hideo Kojima för ett stulet dygn (32 timmar välspenderade på Metal Gear Solid 3: Snake Eater) samt avsluta med Thoreaus ord om tid:
Time is but the stream I go a-fishing in. I drink at it; but while I drink I see the sandy bottom and detect how shallow it is. Its thin current slides away, but eternity remains.
-- Henry David Thoreau, Walden, 1854
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment